Dikter
Text och målning av Sofia Ohlsén
För alla du möter
små frön du sår
en ljusare värld
i stillhet består.
Det mörker du lyser,
du kanske ej ser,
men lågan du bär,
en annan du ger.
Du anar ej helt
hur själar har känt,
hur skuggor har fallit
där ljuset har vänt.
Så lys, kära du,
sprid ljuset fritt,
ge världen din låga,
din innersta mitt.
Varenda liten handling,
Var ord du när,
Blir en stjärna som tänds
i universums sfär.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Vill du...
Hålla min hand en liten stund?
Du behöver inte fixa något.
Jag behöver inte dina ord.
Eller dina tankar.
Du behöver inte bära mig.
Men vill du gå här en stund
med mig?
Jag förväntar mig inte
att du ska förgylla min dag.
Och jag tror inte att du kan laga.
Men jag skulle verkligen älska om du kunde gå en stund och hålla min hand, tills jag hittar ut.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Inga röster når hit.
Ingenting viskar,
ändå hörs allt.
Ett löfte utan språk
Ordlöst, kravlöst,
men full av svar.
Tysta andetag
Mjuk närvaro
ekar av värme
Du är trygg här.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Lys, du lilla spira, klar och skör som glas
Dig vill ljuset fira Bjuder till kalas
Ur morgondaggens sång
pulserar livet i din ådra
Lyfter kraft i lövens sus
Av högsta ton i lyckorus
Rota skogens mjuka matta
Greppa jordens fulla mark
Dansa fritt i evigt kretslopp
Slumra sen i grönskans ark
Text och målning av Sofia Ohlsén
Nollpunkten.
En plats av vibrerande ingenting.
En ren och fokuserad energi.
En total närvaro av
balans, stillhet och klarhet
där allt och inget är.
Och i mellanrummet pyser
skapelsens första och sista suck.
Bortom början, bortom slut
Text och målning av Sofia Ohlsén
Tidens existens.
En rörelse i stillhet,
en puls i tomrummet,
ett andetag
som aldrig tar slut.
Här är nu,
och allt är redan gjort.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Där borta vid horisonten
ett spektrum av toner
som möts och försvinner
I lager och dimensioner
Där färger brinner
och ljuset har svar
finns oändligheten
den vi redan var
Text och målning av Sofia Ohlsén
Månljus, en spegel
av kosmisk tystnad
Smeker sitt silver som
pärlor på nattsvart vatten.
Energierna flödar i
dyningens gång
Kraften i skiftet,
en uråldrig sång
Tidlös visdom
Drömmars rop
Sköljer din själ
i ett heligt dop
Text och målning av Sofia Ohlsén
I ett glitter av frost och
brusten harmoni.
Klingar skärvor av skevhet
i blek sol.
Här faller tid som snö,
smälter och formas om.
iskristaller sjunger klart
över spegelblanka fält.
Det flimmrar mellan
vad som är och kan bli.
Där ingen början finner slut.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Havsbandet delar allt itu
Ett skifte i tiden, det händer nu.
Själar möts, som floder i hav.
Det nya spirar från det som var.
Följ flödet, följ ditt spår,
Välj hjärtat, en ny korridor.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Tallar på rad rotar lugnet djupt
Doft av jord och dova toner
Skogen speglar himlens rand
Världar av ljus i gyllene band
Som kaffe på en spis
Tankar kraft i gyllene tid
En paus. En klunk.
Stillhet mellan sippar och sus
Skikt på skikt som minner av behag
Balanserar på kanten av en kopp
Landskapets bitterhet och sötma
rinner fram som en viskning av nu
Text och målning av Sofia Ohlsén
Glitter i grönskans spegling
Lyfter, luften, brisen mjuk
Jord och mylla doft av dagg
Bädd av mossa andas lätt
Där himmel möter ljus
Där bygger livet bo
Strävar uppåt i nivåer
Tar sats och växer
Mellanrummen ger plats
Att stanna. Vila. Pausa.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Isande tystnad.
Ett ekande tomrum.
Gömda minnen
djupt under glaciärens frusna lager
av allt som inte var.
Jag går försiktigt,
på kristallens kant,
där varje steg bär tyngden
av det som inte längre talas.
I sprickornas mönster
bor det som inte förlåts.
Ändå finns en rörelse,
en värme långt under ytan.
En längtan efter att tina,
ett tyst rop om befrielse,
en viskning om att våga smälta.
Där.
Vid horisonten.
Där reser sig pelare av hopp
Text och målning av Sofia Ohlsén
I spegling möts allt som är,
skogen, luften, det som bär
Vattnets yta, en skimrande dröm.
ett möte av världar, en gryningens söm.
Under och över, en gräns så skör,
Det eviga kretslopp som aldrig dör.
Text och målning av Sofia Ohlsén
Frekvenser spelar
Universums melodi,
Ordnat i kaos i en
Hög symfoni.
En takt i tystnad och i storm,
Pulsen brusar gång på gång
Ljud blir ljus, känslor blir liv,
en dans av energi i evigt perspektiv
Text och målning av Sofia Ohlsén
Tänk om.
Tänk om himlen var ett hav,
och stjärnorna bara speglingar
av drömmar vi ännu inte vågat.
Tänk om varje steg du inte tog
leder till en plats
som väntar på att bli funnen
ett landskap i ditt hjärta
där ingenting är för sent.
Tänk om tiden inte fanns,
bara ett oändligt nu,
där allt som kunde vara
redan är.
Tänk om du vågade falla,
och vinden bar dig
längre än du någonsin trodde.
Tänk om allt du önskar,
allt du drömmer,
redan står och väntar
bakom dörren du inte öppnat än.
Jag går på en stenig strand
Text och målning av Sofia Ohlsén
Mjuka vindar lyfter ljus
smeker jorden i balans
Luften skimrar i pastell
flyter över vita vatten
Lätta vingslag lyfter ytan
öppnar upp ditt hjärta
Text och målning av Sofia Ohlsén
Strukturer reser sig
Ytan krackelerar
som vågor mot sten
Ordnat kaos i rörelse
skärvor, höjder och djup
genom skiftande landskap
Ljus möter mörker
värme smälter kyla
biter men ger klarhet
I ett växelspel av toner
bär ljudet tystnaden
tystnaden bär ljudet
Text och målning av Sofia Ohlsén

Text och målning av Sofia Ohlsén
Konsten är mitt instrument
bilden och ordets makt
Existensens frågor brinner
Penselns rytm färgar jordens puls
Gräver sig djupt in i kärnan
Vidrör livets innersta mitt
Ur kärnan växer något fram
Plöjer åkrar, sår nya frön
Längtan efter liv skapar form
Fri, vild och stark
Text och målning av Sofia Ohlsén
I en droppe vilar ett hav,
formar mönster utan gränser
Där du slutar börjar jag,
Vi speglas i varandras ljus.
I varje val och varje tanke
Drömmer du din verklighet
Text och målning av Sofia Ohlsén
Älslade människa,
Du udda, som inte riktigt passar in på de ställen alla andra verkar höra hemma.
Du som sitter tyst, tittar, tänker, medan världen rusar förbi dig.
Du som ser saker annorlunda, som ställer frågor ingen annan vågar ställa.
Du människa som målar utanför linjerna. Inte för att du inte kan följa reglerna, utan för att du vet att reglerna aldrig var avsedda för dig.
Du ensamma, tänkare, du som vägrar låta världen tala om för dig vem du ska vara.
Din vänlighet är tyst, men obeveklig.
Du bär berättelser i ditt hjärta som de flesta inte skulle förstå.
Och det är det som gör dig så hisnande vacker.
Inte din märklighet, men din sanning, sättet du påminner mig om att vara annorlunda inte är en brist, det är en gåva.
Tack för att du finns ❤️